Ozonskiktet – ett livsviktigt skydd
Många tänker på ozonskiktet när man hör ordet ozon. Både människor och djur behöver ozonskiktet, som skyddar oss och naturen från farlig strålning från solen och rymden. Utan det skulle hela naturens ekosystem påverkas. Bönderna skulle bli lidande eftersom skördarna skulle bli sämre, samtidigt som havets naturliga näringskedja skulle påverkas negativt. Kort sagt, vi behöver helt enkelt ozonskiktet för att kunna leva på jorden.
Nödvändigt i atmosfären – farligt i närkontakt
Ozon finns också i luften närmast jorden. Det brukar kallas för marknära ozon. Ozon är en giftig gas som vi människor inte bör komma i kontakt med, inte ens i små mängder. Ozonet går in i kroppens celler och kan irritera i ögonen, eller till och med göra det svårt att andas. Det marknära ozonet bildas genom att solen lyser på vissa gaser, som till exempel kolväten och kväveoxid. Dessa ämnen finns bland annat i avgaser från trafiken. På sommaren lyser solen som starkast och därför bildas det också mer marknära ozon på sommaren.
Ökade utsläpp ger mer marknära ozon
Vårt sätt att leva i dag har ökat utsläppen av föroreningar, som leder till att det bildas mer marknära ozon. En av orsakerna till utsläppen är att det finns mer bilar i trafiken jämfört med tidigare. Det marknära ozonet kan färdas långa vägar med hjälp av vindarna och mycket av det marknära ozon vi har i Sverige kommer från andra delar av Europa. Därför räcker det inte att vi minskar utsläppen i Sverige - hela Europa måste minska sina utsläpp.
Skadligt för växter, människor och djur
Växter, till exempel potatis och vete mår särskilt dåligt av marknära ozon. I Sverige förlorar jordbruket cirka en miljard kronor per år på grund av att det bildas marknära ozon på våren och sommaren. Även vi människor påverkas negativt. Det marknära ozonet kan till och med vara dödligt. Luftföroreningar beräknas orsaka cirka 6 700 förtida dödsfall i Sverige varje år. Det är tjugonio gånger fler än de som omkommer i trafikolyckor under ett år (källa: Swedish Environmental Research Institute och Transportstyrelsen).