Trafik och industri största problemen
I Sverige har utsläppen av kväveoxider mer än halverats sedan år 1990. Främst är det utsläpp från transporter som har minskat. Knappt hälften av kväveoxiderna som släpps ut i naturen i dag kommer från trafiken. Den näst största källan till utsläpp är industrins förbränning.
Kväveoxiden kan färdas med vinden. Det betyder att mycket av de kväveoxider som finns i Sverige kommer från andra länder, exempelvis från fartygstrafiken. Därför är det viktigt att alla länder minskar sina utsläpp - det räcker inte med att vi bara gör det i Sverige.
Så påverkas våra skogar och sjöar
Sverige har fantastisk natur med stora skogar, tusentals sjöar och vattendrag rika på fisk. Om det släpps ut för mycket kväveoxider mår naturen inte bra. När gaserna kommer i kontakt med vatten bildas syror, som i sin tur bildar surt regn som försurar våra sjöar och skogar.
I jorden finns metaller, till exempel aluminium och kvicksilver. De är en naturlig del av jorden precis som mineraler och andra ämnen. Så länge metallerna finns i jorden gör de ingen skada. När jorden blir försurad löses metallerna upp och sprids i naturen. Vissa växter och djur kan till och med försvinna på grund av det. Särskilt känsliga är vissa fiskar, kräftdjur, mossor och svampar. Alla djur har sin alldeles egen plats i naturens ekosystem, och om en art försvinner förändras hela systemet. Man kan jämföra det med ingredienser när man ska baka - byter du ut florsocker mot vanligt socker får du en annan kaka. På samma sätt kommer ekosystemet att förändras om en växt eller ett djur försvinner.
Sjöarna försuras först i naturen. I Sverige är cirka 17 000 sjöar så försurade att djur och växter redan mår dåligt. Försurningen beror dock inte bara på utsläpp vid förbränning av kol och olja utan även på grund av det intensiva skogsbruket (källa: Havs- och vattenmyndigheten).
Kalk kan hjälpa till
Områden där det finns mycket kalk i jorden tål de sura regnen bättre än områden med lite kalk. För att hjälpa naturen på traven sprider man kalk i kalkfattiga områden. I Sverige sprids ungefär 200 000 ton kalksten i sjöarna varje år, oftast med helikopter. Kalkning tar dock inte bort försurningen helt. Vi kan med andra ord inte bota försurningen, men däremot hjälpa till en bit på vägen. För att lösa problemet måste utsläppen av kväveoxider minska.
Hus, bilar och människor tar skada
Det är inte bara naturen som mår dåligt av kväveoxider. Hus, bilar och människor tar också skada. Hus och statyer som är gjorda av kalk- eller sandsten är särskilt känsliga. Bilar rostar sönder när det är för mycket kväveoxider i luften.
Kväveoxider är inte heller bra för oss människor. Om vi andas in stora mängder blir luftvägarna irriterade, vilket ofta gör att vi hostar. Det kan också göra att vi lättare blir sjuka, eftersom kroppens skydd mot sjukdomar, immunförsvaret, blir svagare. Personer som har astma eller av någon annan anledning har svårt att andas är extra känsliga. Äldre personer kan också vara extra känsliga. För att minska utsläppen finns det regler för hur mycket som får släppas ut i luften.